En aktivitet på måste-listan när man är på Maui är att åka Road to Hana. Alla vi har pratat med innan och under resan säger att "det måste ni bara göra punkt". Vi bokade in oss på en tour med en minibuss och fick den skönaste chaufför/guide man kan tänka sig. En man i sina bästa år som pratade och sjöng oavbrutet under de cirka 12 timmar vi var ute och åkte! Man kan även hyra bil och köra själv, men vi är väldigt glada att vi inte gjorde det då vägen är väldigt kringelkrokig och väldigt smal på sina ställen (skulle inte vilja få möte där).
Road to Hana är en naturupplevelse utöver det vanliga. Vi körde genom regnskogen med African Tulip trees, bambu, Monstera, palmer, lianer, ananasträd och de största mangoträd du kan tänka dig (underbart att det råkar vara mangosäsong just när vi är här). Vi gjorde stopp vid fantastiska vattenfall. Stannade för att köpa nybakt bananbröd, nyrostade macadamianötter och färsk frukt mitt ute i ingenstans.
Fick chans att bada vid Waianapanapa State Park som förutom den svarta stranden även är för sina grottor som är fyllda med sötvatten. Det sägs att prinsessan Popoalaea flydde från sin elaka man Kakae och gömde sig i en av grottorna tillsammans med sin piga. Hon gömde på kanten innanför undervattens ingången till grottan och pigan satt mittemot henne fläktade prinsessan med en fjäder Kahili, en symbol för kungligheter. Dock hittade Kakae prinsessans gömställe när fjädern reflekterades i vattnet och han dödade henne. Vid vissa tider på året så färgas vattnet i grottan rött av små räkor och detta symboliserar blodet från händelsen. Slut på historialektionen!
Vi stannade för att bada vid de sju poolerna vid Oheo Gulch Kipahulu, naturliga pooler med vattenfall som mynnar ut i havet. Under resan åkte vi över bergen från gröna och frodiga områden över till de torra och nästan ökenliknande fälten. Vi såg de mest färggranna regnbågarna.
12 timmar låter säkert som en väldigt lång tid, men det kändes som 3 timmar. Det var ett väldigt bra upplägg med mycket tid utanför bussen och jag skulle gärna åka Road to Hana igen.
Foto: Anna Ramstedt, Prickenöverlivet